Men resultat då!

Haha, har helt glömt av detta med magprogrammet.
Kom helt av mig efter luftvägsinfektionen och gjorde sista två veckorna lite sporadiskt. Motivationen flög helt ut genom fönstret men nåja. Så får det vara.

Här kommer i alla fall resultatet, efter typ 100 veckor eller nåt...

Dagens läge är:
*66,2 modiga kilon, hoppsan, minus 8,2kg på två månader (mamma säger att jag börjar se så mager ut i ansiktet >:( )
*BMI 23,5
*Midja på 76,5cm
*Fettprocent 21,6
*Muskelprocent 34

Själv ser jag väldigt liten skillnad, lite smalare under revbenen och mindre häng under hakan...
Och rött hår igen. Det där som skulle bli schysst järngrått blev ju istället blått... Som sedan falnade till grönt,,,
 
Står och spänner magmusklerna för allt jag är värd
 
 
 
I stort sett är jag fortfarande rätt nöjd med kroppen jag arbetar med, men lite mer muskler vore inte helt fel. Jag arbetar mest med axlar, armar och rumpa, magrutor kan jag helt klart leva utan.
 
Usch.

Lite fest

Har bakat lite idag, nog finns det snacks så det räcker, men jag fick sånt bakeri-il idag.

Fina klänningen förresten, killen köpte den som belöning när jag vann vår förra
utmaning :)

känns bra!

Nu är jag halvvägs genom denna magutmaning, och det känns ruskigt bra.
Jag är i Piteå hos killen under min semester, men jag får ihop mitt träningsschema och kosten bra ändå, vilket jag blir nöjd över.

Han sover längre än mig, så oftast hinner jag med dagens träning innan han vaknar. Idag gick jag elva kilometer, från Bergsviken till Öjebyn och tillbaka, ländryggen protesterade på tillbakavägen, men jag stannade några ögonblick och sträckte ut den.

Jag bevisar för mig själv att det går att hålla sig till sitt sunda leverne trots sommar, sol och kärlek.

Häromdagen när killen jobbade natt satt jag och svärmor och mumsade på kex, ost och en aning fikonmarmelad. Lyx!


Tappad

Nu har jag min söta kille hos mig, äntligen! Det är rätt bra med distansförhållanden, man får längta ihjäl sig efter varandra. Men å andra sidan blir man tvungen att längta ihjäl sig...

Matbiten av programmet går bra än så länge. Av någon anledning har min aptit blivit nedsatt, så just nu tvingar jag i mig mat. Det blev så illa att jag igår tränade bort ca 700 kalorier, och sedan fick jag bara i mig drygt 900 kalorier... Illa, illa.

Jag har tydligen en dold anorektiker i mig, för i hemlighet blev jag nöjd med att gå plus/minus noll i kaloribalans. Jaja, alla har väl nåt problem med maten...

Vilodag idag, försöker kompensera gårdagens dåliga matintag med näringsrika små mål idag... Sötgubben bjöd på matig sallad till middag, med kyckling, bacon, fetaost och annat gott :)



Magfokus

De senaste 6 veckorna har jag ägnat åt att träna ganska intensivt.
Följde ett program från iform eller måbra, jag kommer faktiskt inte ihåg vilket... I alla fall så ökade jag gradvis tyngd och intensitet efter 3 veckor och det har gått bra.
Vanligtvis tycker jag att jag är ganska vältränad och hyggligt stark, men efter första passet svettades jag som en ugnsbakad gris, flåsade som en KOL-människa och hade en sådan OHYGGLIG träningsvärk i benen att jag inte ville röra mig i en meter dagen efter.
 
Men jag rörde mig en meter, fler till och med, och tränade gjorde jag dagen efter. TRIUMF! Titta vad jag kan!
6 dagar i veckan tränade jag, och var jag tvungen att missa ett pass tog jag ett dubbelpass.
 
Jag började till och med att jogga i intervaller.
Och fick ny träningsvärk för varje vecka, det var riktigt roligt :D
 
Tyvärr tog jag aldrig några före/efterbilder eller sparade mått. Men min kille tycker att rumpan kändes fastare, och en klänning passade bättre än innan. Så nåt resultat blev det ju.
 
 
Nu ska jag ge mig på 6 veckor igen.
Ett magprogram från iForm, jag tänkte försöka fokusera på en kroppsdel i taget men jag tror att jag kommer blanda in andra övningar också.
Vecka 1 börjar idag med konditionspass, mjukstart med en timmes promenad i 6,5km/h.
 
 
Idag har jag:
*En vikt på 74,2kg, jag trivs faktiskt väldigt bra med min kropp, så egentligen behöver jag inte gå ner, utan att forma kroppen istället, ersätta lite fladder på kroppen med muskler.
*Midjemått på 83cm, där hoppas jag skala av en del.
*Fettprocent på 24,2
*Muskelprocent 33,2
 
Jag funderar på om jag ska väga och mäta en gång i veckan, eller låta det vara tills programmet är klart. Jag tror jag blir mer sporrad till en gång i veckan...
 
Och här kommer mina förebilder. Jag är nyvaken. Och väldigt kobent.
 
Jag gjorde en stor bukplastik i november 2012, han gjorde ingen fettsugning, men jag tror jag ska övertala honom att fixa till mig mer när jag ska på återbesök. En rejäl fettkudde lämnade han på höger nedom naveln, vilket är väldigt irriterande, plus att jag har små kuddhörn på vardera sida höften när ärret slutar, mest synligt på höger...
Vidare kan ni gärna ignorera mitt gäddhäng, jag arbetar på det...
I övrigt är jag rätt nöjd med mig själv, tycker inte att jag är tjock direkt, men det fett jag har kan gärna omfördela sig.
 
 
 

Några mål för 2013

Första målen för i år har jag nått.
*Jag har inte köpt godis på hela månaden (nötter och popcorn har jag dock köpt), men ätit när det bjudits.
*Börjat rida
*Gått regelbundet på gym, varje måndag.

Målen för februari blir
*Gym på måndag, på onsdag ska det antingen bli simning eller mer gym.
*Spara det söta till lördagar eller speciella tillfällen (vilket krasst sett visserligen skulle kunna vara varenda dag, men kanske fika med folk jag inte sett på länge)
*Dagar jag inte tränar ska jag ut på promenad.

Mål för resten av årets månader vet jag inte, men huvudmålet till december 2013 är att jag ska må så jävla bra. Starkare, sundare, tryggare.

Vad händer just nu

Ptja.
Har börjat jobba igen, så otroligt skönt!
Magen sväller som en liten ballong när jag jobbar dock, så kring lunchtid ser jag ut att vara i ungefär 3,5e månaden. Men så får det vara. Min navel är fortfarande någotsånär hjärtformad.
 
Tagit upp träningen igen. I hopp om att någon gång i mitt liv lyckas bli sund, stark och snygg. Har en grym träningsvärk i bröstmusklernas fästen, masserar jag där kvider jag högt och blir nästan lite kallsvettig. Ungefär så har jag det alltså.
I samma anda har jag som mål att inte köpa godis. Jag får äta godis och andra onyttigheter om det bjuds, men jag får banne mig inte köpa till mig själv. Jag börjar kortsiktigt med en månad, så får jag ta lite i taget.
 
Jag har dejtat lite:
Träffade en bonde förra onsdagen, han var väldigt trevlig och vi satt i i fyra timmar på Café UH och bara snackade. Men det blev inte så mycket mer än så, han var inte så intresserad i alla fall.
I söndags var jag på promenad runt Höglandssjön med en processoperatör. Han tittar typ på siffror på en skärm och ibland knackar han med en hammare på en tunna om siffrorna missköter sig. Det var svinkallt, frös som en dåre om pannan och kinderna var helt bortdomnade, så det blev svårt att prata. Men det var trevligt ändå. Synd att han hade hemsk andedräkt.
Igår träffade en fd. kock/servitör/bartender som numer kör lastbil och levererar bröd. Kände så väl igen honom när han klev in genom dörren, det visade sig att han varit ihop med en barndomskamrat till mig. Mycket roligt :) Honom gillade jag i alla fall och jag tror vi försöker hitta något mer tillfälle att träffas.
 
Jag ska börja rida. Har drömt om det sedan jag var liten, men det har aldrig blivit av. Men nu så!
På lördag är första lektionen: bli visad runt, klappa på nån krake och ryktning.
Det ska nog gå bra.
 
Puss

2012 - Tema: jävla skitår

Listan är från Underbara Clara

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Klättrade i berg på en dejt. Det var fantastiskt roligt.
Skilde mig. Jävla skitår.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, i min krets känns det inte riktigt som att det är aktuellt på ett tag. Eller vänta, en arbetskamrat fick hämta hem sitt andra barn från Nigeria i somras/höstas. Det var en jäkla massa krångel med en ond människa på en ambassad som gömde min kollegas papper, så adoptionen tog längre tid än nödvändigt. Men nu är sötsnuttan här i alla fall. Jävla skitår

Dog någon som stod dig nära?
Min exmans morfar dog för snart ett år sedan. Han var en himla mysig gubbe som var väldigt rolig också. Kort innan det, vilket egentligen tillhör 2011, så dog min morfar. Och min minsta lilla katt fick fettlever och dog. En farbror (farfar till en barndomsvän) på Ulvön dog, ca ett halvår efter sin fru som jag vårdat. Jävla skitår.

Vilka länder besökte du?
Inga. Hade planerat in Prag, men så blev det inte. Jävla skitår.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Att få bli kärleksfullt behandlad av den jag råkar ha kär och känna att jag betyder något för den jag har kär. Jävla skitår.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Domslutet om skilsmässa anlände i brevlådan samma dag vi skulle ha haft vår tredje bröllopsdag. Jävla skitår.

Vad var din största framgång 2012?
Jag reste mig efter att ha blivit bedragen och skild, hade modet att bli kär igen (även om det gick åt skiten också), har lärt känna mig själv bättre.

Största misstaget?
Jag är en klantig människa, kan inte välja ut specifika händelser. Jävla skitår.

Bästa köpet?
Bukplastiken.

Vad spenderade du mest pengar på?
Bukplastiken, men bortsett från den... kläder.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att inse att jag verkligen inte har några känslor kvar för min exman efter att ha spenderat många timmar med honom strax innan jul och att jag aldrig någonsin kommer vilja ha honom tillbaka.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Lalehs "Some die young", den spelades mycket när min kattflicka Pao var sjuk och jag tvångsmatade henne för att försöka bota fettlevern. Älskar låten, den är så vacker men får mig att gråta varje gång. Jävla skitår.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Sjukt mycket ledsnare. Jävla skitår.

Vad önskar du att du gjort mer?
Vågat lita på att min fd kille faktiskt var kär i mig även om han sällan visade det.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Känt efter så mycket, tvivlat. Jävla skitår.

Blev du kär i år?
Ja, och är det väl egentligen fortfarande. Önskar att jag inte var det, gör bara ont. Jävla skitår.

Favoritprogram på TV?
Historieätarna. Sjukt roligt.

Bästa boken du läste i år?
Tror inte jag läst en riktigt bra bok i år. Men till skam måste jag väl erkänna att det som gett mig mersmak var Twilight, jag hatar dem men var tvungen att läsa dem alla för att se hur det gick för mesvampyrerna och töntBella.

Största musikaliska upptäckten?
Totta Näslund. Duetterna är skivan som spelas mest, till brustet hjärta och tårfloder. Jävla skitår.

Något du önskade dig och fick?
Nej, verkligen inte. Jävla skitår.

Något du önskade dig och inte fick?
Ja. Jävla skitår.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Fick en blomma av pappa och var väldigt ledsen eftersom skilsmässan ännu inte gått igenom, min man besökte sin älskarinna hela tiden (han bodde inte hemma vid tillfället utan hos en kompis). Jävla skitår.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att inte ha tvivlat så förbannat. Jävla skitår.

Vad fick dig att må bra?
Att känna mig älskad och stöttad av kollegor och vänner när det var som värst.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Stephen Merchant.

Vem saknade du?
Min livspartner. Jävla skitår.

De bästa nya människorna du träffade?
En patient vars öde rörde hela avdelningen till tårar. Jävla skitår.

Mest stolt över?
Att jag faktiskt vågar. Och kan klara av vad som helst.

Högsta önskan just nu?
Att få må bra. Jävla skitår.

 

Jag låter fruktansvärt bitter, men det är jag inte. Inte hela tiden i alla fall :) Och bitterheten vänder jag till humor.
Motgångar stärker hjärtat, man blir hårdare utanpå och mjukare inuti, lär sig ta vara på och uppskatta de fina sakerna i livet.
Jag har hittat nya sidor av mig själv och trivs med dem, vill gärna utforska dem mer.
Jag vet mer om vad jag vill ha ut av både partners och livet själv.
Jag förtjänar bättre.
Jag älskar att leva och formar själv mitt liv.

Vad händer?

Naveln läker bra, hade en infektion på gång men stoppade den med silverförband och jodlösning. Bra skit. Nu har jag pillat bort den stora sårskorpan, så det ser riktigt fint ut.
Ska bara klura ut vad jag ska fylla upp naveln med nu, eventuellt bara en liten kompress.


Killen gjorde slut med mig i början av december. Vi är fortfarande nåt slags vänner. Nog om det.


Jag har en katt som en sjal på axlarna. Varmt och mysigt.

8 dagar kvar till jag får börja jobba, längtar arslet av mig. Har visserligen åkt och hälsat på folk och varit lite social under sjukskrivningen, men inget slår daglig kontakt med mina arbetskamrater och få känna mig nyttig.

Jag har spelat så mycket World of Warcraft att ögonen går i kors.


Nu ska jag åka till apoteket och köpa lactal, pevaryl hjälper inte hela vägen fram. Hade monstersvamp förra månaden, trodde det berodde på att jag åt två kurer antibiotika i två veckor, men vad denna gång beror på kan jag banne mig inte klura ut. Eventuellt för mycket socker.


Vi hörs.

Ung kärlek

Idag såg jag en liten konversation mellan min yngsta kusin och hennes pojkvän på fejan.

Den fick mig att le och himla med ögonen.
Här har vi två personer som uppenbarligen inte lidit svårt av kärleken, någonsin.

Just nu är jag och killen i en svacka som någonstans grundar sig på att jag blev lämnad av min man som var otrogen och killen blev lämnad av sin sambo som ville flytta hem och sedan ångrade sig lite.


Jag önskar lite att jag också kunde känna mig lika fjantkär och uttrycka mig lika lätt som dessa två.
 

Skelettkvinnan alltså

Inte nog med att jag, personligen, känner ett stort obehag inför döda människor, jag har också svårt att förstå hur något kan uppta en människa så fullständigt att hon har så mycket tid med att syssla med sin hobby.


Vi noterar att skelett inte sitter ihop, eller hur? Senor, ligament med mera löses ju upp allt eftersom. Så... Den här skelettkvinnan... Varje gång hon poserar om sina lekkamrater så blir det ju ett sjuhelsickes mickel med att få med alla delar. Vi har ju 206 ben i kroppen.

Tänk er att ni ska flytta ett stort pussel nån gång per dag*flera dagar i veckan/månaden/året. Ett pussel som inte sitter ihop, utan bara ligger bredvid varandra.

Jag skulle bli tokig på alla smådelar, skulle tappa bort nån tarsal där, en nackkota här, en tand som rullar in under soffan och får stanna där till gud vet när.
Hon måste vara väldigt hängiven. Och det beundrar jag i smyg.
Efter ett par flyttar skulle jag få bryt och skita fullständigt i om Börje var komplett när jag flyttar honom. Efter någon vecka skulle inte ett enda skelett vara komplett, utan Sofia skulle ha delar från Rulle, Ove och Vanja och alla skulle vara del av varandra.

Det kanske är en del av skeletttantens parafili, gemenskapen som skildras på ett konstnärligt sätt när man inte längre vet vems revben som petar en i ryggen.

Som en fotnot måste jag få förklara mitt obehag. Jag är sjuksköterska, grundad och uppläxad i vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag vet att när hjärtat slutar slå hos en döende människa så är det bara så.
Jag arbetar med döende människor, och jag älskar det. Jag älskar att kunna hjälpa deras ångest, att prata om vad de tror händer efter döden, om de är nöjda med sina liv, att badda en panna, hjälpa någon dricka sin sista whisky med mera.
Men när sista andetaget är draget vill jag bort så fort som möjligt.


Jag är FRUKTANSVÄRT rädd för att den döda människan ska vakna igen och försöka äta upp mig. Zombies är det värsta jag vet, och ja, jag vet att det inte händer. Men när det händer, så kommer det att börja på sjukhuset. Det är en fasansfull fjantig övertygad skräck jag har. Jag är inte stolt över det, men accepterar det. Vissa är obotligt rädda för spindlar och jag för döda människor.

I mitt jobb ingår att göra iordning en avliden. Tvätta, raka ansiktet, borsta tänder, kamma hår, klä på och det där man gör. Jag gör det, utan tvekan, om det behövs. Och jag är ganska bra på att göra min avlidna patient fin.
Det går väldigt bra om patienten har lösgom och jag slipper sätta in tänderna. Så länge tänderna inte sitter på plats kan de inte skada mig.

Men lämna mig i rummet, mitt i tvättandet, så kommer jag stå bredvid sängen, med psalmboken i händerna, redo att slå till om den avlidne börjar röra på sig.


Jag är en sådan hemsk människa...

Alltså... usch...

Sammanfattning av veckan hitills

 
Lördag.
Lööööördag...
 
Äntligen lördag, för vissa...
Och Bara lördag?, för andra.
 
Jag sällar mig till kategori 2.
 
 
I måndags jobbade jag sista dagen på 6 veckor, och tror ni inte att jag lyckades löneförhandla till mig 1900:- extra i månaden? Starkt jobbat, Lindström.
Vården är inget yrke för den som vill bada i pengar, men det duger för att överleva och kunna leva.
 
I tisdags for jag och mamma till Umeå, i princip så tidigt att dygnet inte hade vaknat än.
Eller nej, klockan var bara tio i sex, men i alla fall.
Strax efter sju var i Umeå, på Västra Norrlandsgatan 17 där jag blev inskriven och nerdrogad på Polarkliniken.
När jag vaknade igen hade jag förlagt 1755g hud, mådde illa och var en trött skit som blev masserad på näsan av en snäll sköterska.
 
På kvällen fick jag ett blodtrycksfall, låg och flämtade som en fisk på torra land och tänkte "jaja, det är väl inte ett så tokigt sätt att dö på", men med lite snabbt infunderar vätska mådde jag hyggligt igen. Under natten gnagde jag i mig en halv kebabrulle.
 
På onsdagen innan hemgång lade de om min mage, hittade ett litet hål och klämde ut tre deciliter blodblandad vätska. De tog nytt blodvärde på mig som var strax över hundra. De behöll mig till 15-tiden när de tog nästa värde, strax över nittio. De skickade in mig till Umeå sjukhus.
Jag lades in på urologen, skrattade trots en aning magvärk, och de tog nytt blodvärde var sjätte timme. Det fortsatte sjunka till det på torsdag morgon var stabilt lågt kring 73.
 
På fredag morgon låg det på 69. Och jag ska stanna över helgen.
 
Jag har inte haft några större känningar av detta sjunkande blodvärde. Lite trött och en aning frusen, men frusenheten har i alla fall gått över.
 
Det kommer fortfarande blodig vätska i dränaget, men det har lugnat sig lite. Ska få lite sockerlösning intravenöst på en strax.
 
 
Jag är en sån löjlig bibeltroende människa som inte vill ta emot blod.
Helst inte alltså.
Men hade jag märkt att kroppen börjat ta ordentligt med stryk, att jag bara låg och flämtade och inte orkade något alls, då hade jag nog tagit emot en transfusion. Men jag mår ju hyggligt bra och fnissar nervöst åt mig själv. Mina patienter på jobbet har oftast en transfusionsgräns på 90 eller 80. Men då får vi tänka på att de är långt mycket sjukare än mig i sin cancer eller njursjukdom utan större resurser eller marginaler.

Min kille



 
Jag tror inte jag presenterat min kille för er, så jag tänkte ta och berätta lite om honom. I typ punktform och lite enformighet.
 
 
Vi träffades på internet efter att min man varit otrogen och lämnat mig. Jag tänkte kika lite på dating och se vad som fanns därute. På första sidan jag var på hittade jag honom, kikade lite på bilden, läste lite och tänkte "Den där!". Vi träffades några veckor senare, jag var ute med några tjejkompisar på O'learys och han bara kom in till stan och mötte oss där. Hur många killar skulle våga det? Komma ensam till en grupp tjejer...
 
Han är ungefär lika lång som ett snöre, och väger väl ungefär som en säck fjädrar. Han ser lite ut som flaggstång alltså.
Han har breda axlar och är väldigt stark.
Han har typ inget underhudsfett och cirka artontusen magrutor.
 
 
Hans armar och händer har stora vener som jag ÄLSKAR att känna på. De är så spänstiga och välfyllda.
Han har väldigt fula fötter.
Men världens snällaste ögon.
Och vackra tänder.
 
Runda utstående öron som är så söta att jag vill gnaga på dem.
Luktar så djuriskt gott. Han luktar maskin, motorolja, solbränd nacke, svett och en aning deoderant. Jag kan lukta i hans armhåla och nacke en hel dag om jag fick.
 
Han har blont hår och rött skägg.
Världens minsta stjärt.
Fast just nu har han ljusgrönt hår och matchar mitt röda hår. Primärfärgsparet ska vi kanske kalla oss, får vi barn blir det familjebild där barnet har blått hår.
Han har ett enormt hus som han (och jag ibland) renoverar på hyfsat egen hand. Han har en hund, tre bilar, två traktorer, tre fungerade två-hjuliga fordon, ett ofungerande, en släpkärra och två jordgubbsland. Och en tung lastbil.
.
 
Han var den som först höll hand, kramades och pussades.
Jag vägrade faktiskt den första pussen eftersom han luktade skuk ur munnen, så det blev en kindpuss.
Jag var den som först sa "jag älskar dig", han har inte sagt det tillbaka och lär väl inte göra det på ett par hundra år. Det är jobbigt att umgås och trivas med någon man älskar som inte älskar en tillbaka, det gör ont. Men jag håller hoppet uppe och ger inte upp i första taget, han kan ta lång tid på sig ibland. Jag intalar mig att han lägger ner mycket tid på det som betyder nåt för honom.
 
Han kan diska och dammsuga.
Han tar tag i saker.
Han har väldigt fula och nötta kalsonger, han ska få fler av mig.
Det kan hända att hans foppatofflor försvinner på mystiskt sätt också...
Han förväntar sig aldrig nåt av mig och blir överraskad när jag gör något för honom. Och det är likadant med mig.
Han är otålig och när han får en idé så gör han nåt av den ganska raskt.
Allvarsam och lekfull.
Klok och hjärnsläppig.
Snäll men rättvis.
Nöjd men förbättringsintriktad.
 
Underbar.

Topp 10-utmaning, dag 4

Dag 4- 10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.
 
Eh... Inga faktiskt.
Eller så är jag så socialt inkompetent att jag inte fattar att någon raggar. Så är det troligen... Jepp, det har inget att göra med att jag inte rör mig ute i folkmassor där man riskerar att bli raggad på eller att jag inte är attraktiv nog att raggas på. Vi säger så.

Veeeedret

 
Höll på att halka ihjäl mig säkert hundrafyrtioåtta gånger i morse. Cirka. Fyra grader plus och bara snöslask plus isiga backar och övergångsställen. Hurra. Var i alla fall klok nog att ta de riktiga kängorna istället för stövlarna med dragkedja i sidan, dragkedjan läcker nämligen in vatten, så... meh...
 
Vidare så lyssnar jag på Terry Pratchett's "Dodger" när jag traskar till och från jobbet, i vanlig ordning är han och hans fru fantastiska berättare, och roliga. Så tråkigt att han har Alzheimer och att Skivvärlden en dag kommer ta slut...
 
 
För övrigt funderar jag på att köpa en bil. Nu när körkortet har kommit, ska nog ta och hämta det imorgon.
 
 
Och stora frysningsperioden har börjat. Jag ska gå ner 6kg till operationen, doktorn trodde att om jag gick ner de överflödiga fyra kilona lagom till operationen så skulle resultatet bli makalöst bra. Så nu sitter jag och fryser och ska leva på Nutrilett i 20 dagar, de två sista ska jag kolhydratladda. "Men, alltså, sa du inte 6 kilo?" Jo, men de två första kilona är vatten som släpps från levern. Men det ska nog gå bra.
Varför nutrilett och inte kost och motion?
För att jag redan motionerar lagom mycket och äter ca 1600kcal om dagen, så jag kan helt enkelt inte ändra så mycket mer på min kost än att radikalt få i mig näringsämnen i vattengegga och inte så mycket mer än så.
Vi hörs

s.

Nu ere kört

Har kört bil hela jäkla dagen idag känns det som.
 
Och det känns ju faktiskt riktigt bra :)
 
Igår fick jag låna bilen av mamma, och det var första gången jag körde ensam *på riktigt*. Jag körde visserligen och parkerade trafikskolans bil efter uppkörningen, men det räknas inte lika mycket.
I alla fall åkte jag först till coop och handlade lite, åkte hem och parkerade.
 
Kikade på två avsnitt av CSI och sedan blev jag sjukt rastlös, så jag packade lilla fotoväskan och körde till varvsberget och tänkte fota lite.
Den planen gick i stöpet då jag glömde kopplingen mellan kameran och trefoten, så irriterad ringde jag Linda och hörde om jag kunde hälsa på henne i den nya lägenheten, men hon skulle jobba natt. Så jag ringde fina pojkvännen och han var öppen för sällskap, så då blev det en tur till Björna istället.
Det var ju inte helt dumt.
 
Men jag var *lite* rädd för älgar under körningen faktiskt.
Brööööl.
 
 
Har skaffat parkering här i alla fall. Måste skratta lite åt uppsägningstiden på 9 månader. Måste ju nästan fundera på om det är troligt att jag blir sambo inom nio månader eller nåt så att jag kan säga upp i tid. Jäkla märklig uppsägningstid när det är tre månader på lägenheten.
 

Jesus, så trött jag är

Blerk.
Dagen har gått i 150 känns det som. Men ingen har dött, patienterna har blivit matade, vattnade, tvättade och medicinerade.
Jag bjöd arbetskamraterna på go´fika, för vet ni vad?


Jag tog körkort igår.
Oh yes.
Så då blev det citronmuffins, men chokladmoussefyllning och frosting med vit choklad.
Mumma.

För övrigt ska jag tvätta idag, har ett par trosor kvar i lådan, och det enda par sockar jag har kvar är ett par somriga knästrumpor med spets och rosetter. Värmer kanske inte så mycket idag när det faktiskt snöat lite.

Men som insinuerat, jag är överjordiskt trött. Tror jag har varit lite stressad över körkortsproven, och idag vaknade jag halv fyra. Kul... Men imorgon jobbar jag kväll, så jag får sova ut lite :)

Topp 10-utmaning, dag 2

Idag är mina favoritfilmer på tapeten.
Vaaar ska man börja? Jag tror faktiskt att listan blir utan inbördes ordning, det blir så svårt att välja... Jag lägger dem i ordningen de ploppar upp i huvudet
 
1. Tooth Fairy (2010), Stephen Merchant och The Rock. Skön komedi att fördriva tiden med, slötittar på den rätt ofta faktiskt. Och jag menar hallå, Julie Andrews!
 
 
2. Alien 4 - Resurrection (1997). Alla alienfilmer älskar jag, men fyran har en slags märklig sensualitet när Ripley transporteras och smeker sina läskiga fiender. Ååå. och Wormtongue (Brad Dourif) som hånglar med en xenomorph genom en glasruta. Och i allmänhet älskar jag Ron Pearlman. Att jag skiter på mig och kvider så fort den förbaskade saken dyker upp kan vi väl säga är en del av tjusningen... *host* Jag menar givetvis alien, inte Ron Pearlman.
 
 
3. Star Wars (1977-2005). Punkt. Boba Fett. Punkt. Episk och klassisk saga om gott och ont, man får följa en familj. Jag hatar Anakin Skywalker, en gnällspik som sätter sig på en högre piedestal än någon annan. Favoritfilmen? Clone Wars, på grund av Jango och Boba Fett. Annars är nog Empire Strikes Back favoriten.
 
 
4.Chronicles of Riddick (2004). Hela serien om Riddick ligger mig varmt om hjärtat. Figuren Kyra gillar jag lika mycket som Riddick själv. Skön action att fördriva tiden med, Eomer (Karl Urban) är ju också med.
 
5. Love Actually (2003). Jag gråter så hårt varje gång Emma Thompson får en jäkla CD-skiva istället för det där fina guldhalsbandet som han gett till sin förbannade sekreterare. Och ja, jag gråter av lycka när Hugh Grant pratar på slutet om att kärleken finns överallt.
 
6. Rocky Horror Picture Show (1975). Tim Curry. Makalös röst. Makalös kropp. Jag vet inte vad det är, men att se honom i strupor, höfthållare och läderväst får mig att kvida lyckligt och skruva på mig. Susan Sarandon i BH och Barry Bostwick i kallingar. Let's do the time warp again!


 
7. Pulp Fiction (1994). Så många bra skådisar på 2 timmar. Quentin Tarantino är makalös. "English motherfucker, do you speak it!?" Jacksonmannen ser så himla rolig ut här...

 
8. Reservoir Dogs (1992). Ännu en Quentin Tarantino. Jag gillar den för att den är lite mystisk. Och scenen med Dansande öronavskäraren Michael Madsen. Och alltså, ursäkta mig... Men Robert Gustafsson gjorde ju nåt fantastiskt i Nile City... Mmm... Steve Buscemi 
 
9. Wall-E (2008). Så söt att jag knappt behöver motivera den. Men musiken är ju för fin alltså :)
 
10. Schindler's List (1993). Tragisk. Underbar. Det går inte tre minuter utan att jag gråter floder. Jävla Hitler alltså. Ralph Fiennes är ju underbar. Liam Neeson är underbar som vanligt.

Topp 10-utmaning, dag 1

Dagens topp tio behandlar tio fakta om mig.
 
  1. Jag försöker, FÖRSÖKER verkligen att vara en mysig människa. Men att spontant tända ljus ligger inte för mig. Jag har cirka en miljon värmljus och nästan ett matchande antal ljuskoppar av varierande form och färg men använder dem sällan.
  2. Jag hatar folk. Folk i det stora hela. För det mesta önskar jag att jag var ensam på jorden. Vilket gör mitt yrkesval till en paradox.
  3. Jag kan lyssna på människors livsberättelser hur länge som helst. Något som ligger mig varmt om hjärtat är nyktra missbrukare.
  4. Jag älskar blommande växter, men tycks aldrig kunna hålla dem vid liv. Gerbera är en favorit, men de dör JÄMT.
  5. Jag missbrukar korsordstidningar. Jag har alltid en hög hemma, men jag gör aldrig klart dem. Ofta märker jag att tiden för att skicka in lösningarna kan ha gått över tiden med 1-2-4 månader...
  6. Jag är 26 år gammal och har inte körkort. Jag har ju bara hållit på sedan jag var 16, så vad är brådskan? Jag har i alla fall traktorkort och kan backa med släp. <3 Traktorer. Önskar att jag hade en egen traktor, trimmad...
  7. Innerst inne är jag metalfan, ibland lyssnar jag på Meshugga, Slipknot och Korn och bara njuter. Texterna är inte de mest poetiska, det är mest själva musiken jag är ute efter. Elgitarr... Mmm..
  8. Jag är allergisk mot den vita trenden i shabby chic-stilen. Mår dåligt av allt det vita, så tråkigt, fantasilöst och själlöst.
  9. Fisk är det vidrigaste som finns. Jag förstår inte hur folk kan vilja äta dem. Djur som simmar omkring i föroreningar och äter döda människor/andra lik. Bläää...
  10. På tal om fisk har jag alltid drömt om akvarium, men har aldrig tagit tag i att skaffa ett för att jag inte vet vad jag ska göra med dem när de dör...
 

Utmaningen kommer från Katta Kvack, som i sin tur fått det från någon annan

Dag 1- 10 fakta om mig själv.

Dag 2- 10 favoritfilmer

Dag 3- 10 favoritserier

Dag 4- 10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.

Dag 5- 10 bästa konserter jag sett

Dag 6- 10 favoriträtter

Dag 7- 10 favoritdrycker

Dag 8- 10 favoritsnacks

Dag 9- 10 favoritböcker

Dag 10- 10 favorittidningar

Dag 11- 10 manliga favoritskådisar

Dag 12- 10 kvinnliga favoritskådisar

Dag 13- 10 kändiscrushar

Dag 14- 10 favoritband/sångare

Dag 15- 10 fiktiva favoritkaraktärer

Dag 16- 10 favoritsånger just nu

Dag 17- 10 saker jag ville bli när jag var liten

Dag 18- 10 favoritpyssel

Dag 19- 10 saker jag inte kan gå ut utan

Dag 20- 10 saker jag måste göra innan jag dör

Dag 21- 10 internetsidor jag ofta besöker

Dag 22- 10 heta fysiska saker på en eventuell partner

Dag 23- 10 heta egenskaper på en eventuell partner

Dag 24- 10 favoritspel

Dag 25- 10 saker jag gör när jag har tråkigt

Dag 26- 10 saker jag älskar med mig själv

Dag 27- 10 saker jag önskar att jag kunde förändra

Dag 28- 10 saker jag ångrar

Dag 29- 10 önskningar

Dag 30- 10 ställen jag vill åka till

Körkortsteori?

Jomenvisst, tackar som frågar... Fick 60 rätt av 65 möjliga, det är 92 procent minsann.
Jag tackar.

Kontrollanttanten var också förvånad.

Mitt i ett eventyr

En sjuksköterskas vardagsblogg

RSS 2.0